Nationalekonomi är en akademisk disciplin som har stora politiska implikationer. På så sätt skiljer den sig något åt från andra typer av ämnesområden – som teoretisk filosofi eller antropologi – vars forskning ofta håller sig inom den akademiska fåran. Nationalekonomer blir istället flitigt refererade till av politiker och många ekonomer har gått vidare till att bli politiker själva. En anledning till det är förstås att samhällspolitiken i stor utsträckning består just av ekonomiska frågor. Hur ska våra gemensamma resurser fördelas? Några av de största nationalekonomerna i historien har försökt besvara den frågan.

Friedrich Hayek är en av nationalekonomerna som har fått störst genomslag både bland allmänheten såväl som i politiken och akademien. Margaret Thatcher gjorde ofta en poäng av att det var Hayeks filosofi som låg till grund för Storbritanniens ekonomiska politik under 1980-talet. Hayek var särskilt inriktad på frihet och ansåg att det var avgörande att varje medborgare hade möjlighet att utforma sina egna behov och preferenser. På så sätt kunde marknaden på ett bättre sätt tillfredsställa människors önskningar jämfört med en planlagd ekonomi i en socialistisk stat.

Milton Friedman var en annan ekonom med täta kopplingar till en liknande ideologi som Hayek. Faktum är att båda var förknippade med samma universitet i USA – University of Chicago. Därför kallas också liberalismen som Friedman och Hayek förde fram för Chicago-skolan. Friedman var en berömd strateg i USA under 1900-talet som i stor utsträckning förespråkade en laissez faire-approach till ekonomi, men hans slutsatser har fått många kritiker i vårt århundrade som menar att de inte tog hänsyn till människors speciella omständigheter.

Det finns också nationalekonomer i våra dagar som har ett stort inflytande på den politiska diskursen. En av dem är Thomas Piketty som skrev en betydelsefull bok 2013 om hur kapital skapas och bibehålls. Den grundade sig på många års insamlande av data som utgjorde tesen för Pikettys bok att personligt välstånd har byggts upp under mycket lång tid och är stabilare än vi tidigare trott. Piketty är ett bra exempel på en modern nationalekonom eftersom han innehar forskarpositioner vid olika universitet samtidigt som han utövar inflytande på den reella politiken.